Smältpunkten

Smältpunkten är den temperatur vid vilken ett fast ämne övergår till vätska vid ett givet tryck. Vid normalt atmosfärstryck (cirka 101,3 kPa) definieras smältpunkten ofta som den temperatur där övergången sker för ett rent kristallint ämne. För blandningar eller föroreningar uppträder övergången över ett intervall av temperaturer.

Smältpunkten styrs av ämnets kristallstruktur och eventuella polymorfer. Renhet ger vanligtvis en tydlig smältpunkt, medan föroreningar sänker och breddar intervallet. Polymorfier kan ha olika smältpunkter.

Trycket påverkar också smältpunkten. För de flesta ämnen ökar smältpunkten med ökande tryck, men undantag finns, bland annat för is, där högre tryck tenderar att sänka smältpunkten.

Smältpunkten är kopplad till entalpi av fusion, den energi som krävs för att smälta ämnet vid övergången.

Metoder för bestämning inkluderar manuell smältpunktsutrustning och differential scanning calorimetry (DSC). Smältpunkten används som en karakteristisk egenskap för identifikation och kvalitetskontroll inom kemi, metallurgi och polymerteknik. Den hjälper också vid bedömning av renhet och vid utveckling av material med specifika termiska egenskaper.