kärlsvaga

Kärlsvaga är ett begrepp som används för att beskriva ökad sårbarhet hos blodkärl, vilket gör att blåmärken, näsblod och andra blödningar ofta uppstår vid lindriga trauman eller spontant. Det är i regel inte en specifik diagnos utan ett symtom eller en beskrivning av underliggande tillstånd som påverkar kärlväggen eller blodets koagulationsförmåga.

Orsaker och bidragande faktorer är breda. Det kan vara genetiska eller ärftliga tillstånd som påverkar bindväven eller kärlväggen, såsom vissa former av Ehlers-Danlos syndrom. Koagulationsstörningar, trombocytproblem, eller användning av antikoagulantia och antiplättformer kan bidra till ökad blödningstendens. Äldre åldrar, näringsbrister som vitamin C-brist, lever- eller njursjukdomar samt inflammatoriska sjukdomar kan också spela en roll. Läkemedelsanvändning, särskilt NSAID eller andra blodförtunnande medel, är en vanlig förvärrare av symtomen.

Kliniska tecken innefattar lättförklarade blåmärken efter mindre skada, upprepad näsblod, långvarig eller oförklarad blodutgjutning efter små sår, och ibland purpula utslag eller telangiektasier. Symtomen kan vara mer uttalade vid samtidig sjukdom eller medicinering som påverkar blodets koagulation.

Diagnostik baseras på anamnes och klinisk undersökning och kan omfatta blodprov (som fullständigt blodvärde och koagulationstesta), bedömning av läkemedelsanvändning och, vid behov, utredning för bindvävssjukdomar eller trombocytstörningar.

Behandling fokuserar på att hantera underliggande orsaker, anpassa medicinering, skydda mot skador och vid behov behandla blödningar med lämpliga åtgärder. Kosttillskott som vitamin C kan övervägas vid brist, men grundbehandlingen är att optimera koagulationsstatus och kärlhälsa.

Prognosen varierar beroende på bakomliggande orsak och hur väl den kan behandlas eller hanteras. Se även relaterade tillstånd som bindvävssjukdomar och trombocytproblem.