blodförtunnande

Blodförtunnande är en vardaglig benämning på läkemedel som minskar blodets förmåga att koagulera och därigenom minskar risken för blodproppar. Begreppet omfattar huvudsakligen antikoagulantia och antitrombotiska medel (antiplatelets).

Antikoagulantia delas vanligtvis in i vitamin K-antagonister, där warfarin är det vanligaste exemplet, och direktverkande antikoagulantia (DOAK) som apixaban, rivaroxaban, dabigatran och edoxaban. En annan grupp är hepariner, inklusive ofraktions- (unfak) och lågmolekylärt heparin (t.ex. enoxaparin). Antiplatelets verkar främst på blodplättarnas funktion och inkluderar acetylsalicylsyra (ASA), klopidogrel och ticagrelor.

Användningar: förebyggande av stroke och embolier vid förmaksflimmer eller mekanisk hjärtklaff; behandling eller förebyggande av venös tromboembolism (DVT/PE); förebyggande och behandling efter ortopediska operationer samt i vissa fall vid kranskärlssjukdomar.

Verkningsmekanismer och risker: antikoagulantia hämmar koagulationskaskaden medan antiplatelets hämmar trombocytfunktionen. Detta ger ökad blödningsrisk. Warfarin kräver regelbunden övervakning av INR; DOAKs kräver i allmänhet inte rutinmässiga blodprov men doseringen anpassas vid njur- eller leverfunktion. Kost- och läkemedelsinteraktioner är viktiga, särskilt vitamin K i kosten vid warfarin.

Säkerhet och hantering: vid allvarlig blödning används reverseringsmedel som vitamin K, protamin mot heparin, idarucizumab mot dabigatran och andexanet alfa mot vissa faktor Xa-hämmare. Vid planerade ingrepp kan behandlingen tillfälligt avbrytas eller justeras. Patienter bör rådfråga läkare vid planerade operationer eller tecken på blödning.