läkemedelsinteraktioner

Läkemedelsinteraktioner uppstår när två eller fler läkemedel eller andra ämnen påverkar varandras effekt eller hur de metaboliseras och elimineras. Detta kan leda till ökad toxicitet, nedsatt effekt eller nya biverkningar.

Interaktioner uppstår främst genom farmakokinetiska mekanismer (härledning av upptag, distribution, metabolism eller utsöndring) eller farmakodynamiska mekanismer (ändrad läkemedelsverkan, till exempel additiv eller synergistisk effekt). Genetiska faktorer som variationer i enzymsystem (exempelvis vissa CYP-enzymer) kan också påverka hur starka interaktionerna blir.

Vanliga exempel är många och relevanta i klinisk vardag. Grapefruktjuice hämmar intestinal CYP3A4 och kan öka plasmanivåer av vissa läkemedel som statiner eller vissa blodtryckssänkande medel. Tetracykliner binder järn- eller kalciumtillskott och får då minskat upptag. Rifampicin inducerar metabolism och kan försvaga effekten av orala preventivmedel eller andra läkemedel. Warfarin i kombination med NSAID eller vissa antibiotika ökar blödningsrisken. Flera läkemedel som förlänger QT-intervallet kan tillsammans öka risken för svåra rytmrubbningar. St John’s wort och grapefrukt kan ge systemiska effekter genom att påverka många läkemedelsnivåer.

Hantering av läkemedelsinteraktioner kräver systematisk läkemedelsgenomgång, ofta med stöd av elektroniska interaktionsverktyg. Åtgärder inkluderar att undvika eller byta läkemedel, justera doser eller tidsintervall mellan intag, samt noggrann klinisk och laboratoriebaserad övervakning. Patienten bör uppmuntras att rapportera nya symtom och att informera om alla tillskott och livsmedel som används samtidigt med läkemedel. Sammanfattningsvis är medvetenhet om interaktioner avgörande för säker och effektiv behandling.