rytmrubbningar

Rytmrubbningar, eller arytmier, är tillstånd där hjärtats normala rytm störs av elektriska ledningssystemet. Det kan innebära att hjärtat slår för snabbt (takykardi), för långsamt (bradykardi) eller oregelbundet. De flesta är ofarliga eller besvärliga, men vissa typer ökar risken för stroke, hjärtsvikt eller plötsligt hjärtstopp och kräver uppföljning.

Vanliga typer inkluderar atriell fibrillering (AF), atrial flutter, supraventrikulär takykardi (SVT), ventrikeltakykardi och olika block (AV-block). Rytmen kan vara snabb i förmaks- eller ventrikelsystemet eller långsam i sinusknutan. Klassificeringen hjälper behandling och prognos.

Orsakerna är ofta hjärtsjukdomar som koronarkärlsjukdom, hjärtsvikt eller klaffrubbningar, hypertoni, elektrolytstörningar, tidigare infarkt, lung- eller njursjukdom samt läkemedel eller alkohol. Äldre ålder och ärftlighet ökar riskerna. I många fall föreligger episodiska rytmrubbningar utan tydlig orsak.

Symtomen varierar och kan vara frånvarande. Vid besvär kan man känna hjärtklappning, snabb eller oregelbunden puls, yrsel, svimning, bröstsmärta eller andfåddhet särskilt vid aktivitet. Vissa rytmrubbningar upptäcks av rutin-EKG eller långtidsmonitorering.

Diagnos ställs oftast med elektrokardiogram (EKG). Vid längre besvär används Holter- eller eventmonitorering, arbetsprov och ekokardiografi för att bedöma hjärtats struktur och funktion. Behandling beror på typ och symtom: att kontrollera hastigheten eller återställa normal rytm, antikoagulation vid AF för stroke-skydd, samt ablation, pacemaker eller ICD vid behov. Livsstilsåtgärder och behandling av underliggande sjukdomar är också viktiga.