jordartsmetaller

Jordartsmetallerna, eller sällsynta jordartsmetaller, är en grupp ämnen som i praktiken omfattar lanthaniderna La–Lu samt scandium (Sc) och yttrium (Y). De är kemiskt relativt lika och delas ofta in i LREE (ljusare) och HREE (tungare). Trots namnet är de inte särskilt sällsynta i jordskorpan; det som gör dem speciella är deras spridda förekomst och att rena ämnen ur deras blandning kräver omfattande separation.

De flesta jordartsmetaller har i stora drag +3-oxidationstal och liknande jonstorlek, vilket gör separationen av enskilda element svår. De är ofta mjuka metaller med hög affinitet för syre och fukt, och många uppvisar särskilda magnetiska eller optiska egenskaper som gör dem ovärderliga i modern teknik.

Användningar inkluderar starka NdFeB-magneter som används i elmotorer, vindkraftverk och elektroniska enheter; katalysatorer i petroleumindustrin; samt fosforer i lampor, tv-skärmar och LED-ljus. Scandium används i legeringar med aluminium och i särskilt högpresterande material, medan olika LREE används i glas, färgämnen och olika katalysatorer.

Vanliga mineraler är bastnätsit och monazit. Efter utvinning krävs komplexa kemiska processer, ofta vätskebaserad lösningsextraktion, för att separera de enskilda elementen. Globalt dominerar Kina i raffinering och produktion av rena REE, medan gruvor finns i Australien, USA och andra länder. Denna koncentration av tillgångar innebär försörjnings- och geopolitiska risker samt krav på alternativa källor och återvinning.

Miljö- och hållbarhetsfrågor är centrala. Monazit innehåller radioaktiva torium- och uranföreningar som kräver särskild hantering, och bearbetning medför avfall och risker om den inte hanteras ordentligt. Ökad återvinning från elektronik och diversifiering av leverantörer ses som viktiga komponenter i en mer hållbar försörjningskedja.