ickemuskelceller

Ickemuskelceller är ett samlingsbegrepp för alla celler som inte tillhör muskelvävnaden (skelett-, hjärt- eller glattmuskulatur). Begreppet används främst inom anatomi och fysiologi för att beskriva celltyper som tillsammans med muskelceller bildar vävnader och organ men som inte har kontraktionsförmåga som primär funktion. Exempel på ickemuskelceller är epitelceller som bekläder ytor och hålrum, endotelceller i blod- och lymfkärl, fibroblaster som syntetiserar kollagen och andra komponenter i den extracellulära matrixen, adipocyter, samt nerv- och gliaceller och immunceller såsom makrofager och lymfocyter. Även vissa stödjeceller i vävnaderna hör hit.

Deras funktioner är mycket varierade beroende på celltyp. De bidrar till vävnadens arkitektur, transport av näring och syre, immunsvar, sårläkningsprocesser och vävnadsremodellering. De kommunicerar med muskelceller och med varandra genom signalsubstanser, jonkanaler och kontaktpunkter i ECM. I viss vävnad, som den omgivande bindväven runt skelettmuskler, har ickemuskelcellerna särskilt stöd- och näringsuppgifter.

Utvecklingsmässigt härrör ickemuskelceller från olika cellinjer och uttrycker därmed olika transkriptionsfaktorer och markörer. De saknar vanligtvis de organiserade sarkomererna som kännetecknar muskelceller och är därför inte kontraktila i huvudsak. Det finns dock undantag; till exempel myofibroblaster som kan visa en begränsad kontraktilitet vid vävnadsremodellering.