epitelceller

Epitelceller är celler som bildar epitelvävnad och vardagligt klär kroppens ytor och organhålrum samt bildar körtlar. Epitelvävnaden fungerar som skydd, reglerar transport av ämnen mellan kroppen och omgivningen samt deltar i sekretion. Epitelceller saknar egna blodkärl och får näring genom diffusion från underliggande vävnad via basalmembranet. De uppvisar tydlig cellpolaritet med ett apikalt ytside och ett basolateralt område där kontakt sker med intilliggande celler och basalmembranet.

Epitelvävnaden klassificeras utifrån två mått: antalet cellager (enkelt eller flerskiktat) och cellernas form (plattepitel, cylindriskt eller kubiskt). Specialfall inkluderar pseudostratifierat cilierat epitel samt transitionsepitel (urotel) i urinvägarna. Vanliga exempel är enkla skivepitel i lungornas alveoler och blodkärlsväggar, enkla cylindriska eller kubiska epitel i tarmslemhinna respektive njurtubuli, samt flerskiktat skivepitel i huden och slemhinnor som utsätts för mekanisk påfrestning.

Huvudfunktioner omfattar skydd mot mekanisk och kemisk skada, diffusion och filtrering (t. ex. i lunga och njurar), absorption av näringsämnen i tarmen, samt sekretion (till exempel mucus av gobletceller och bildandet av körtlar). Vissa epitelier har mikrovilli för ökad yta eller kinocilier för transport och luktorganen. Epitelcellerna förnyas kontinuerligt från stamceller i basalmembranet, särskilt snabbt i tarm och hud. Dysplasi, metaplasia och karcinom utvecklas ofta i epitelvävnad.