grundvattennivån

Grundvattennivån är den övre gränsen av den mättade zonen i mark eller berg där porer och sprickor är fyllda med vatten. Den beskriver hur högt grundvattnet står i ett område och mäts vanligtvis som djupet under markytan (meter). I kustnära områden kan grundvattennivån påverkas av saltvattenintrång när havsvatten rör sig in i akvifererna.

Värdena för grundvattennivån varierar över tid, i takt med nederbörd, avdunstning, infiltration och människans uttag av vatten. Under torra perioder sjunker nivån när återfyllningen inte följer uttaget; under våta perioder stiger den när marken fylls igen. Låga nivåer uppstår vid långvarig torka och stort uttag, medan höga nivåer följer ökande nederbörd och snösmältning.

Mätning görs med observationbrunnar och så kallade piezometrar och ingår i regionala eller nationella övervakningsnätverk. Data används för att bedöma vattenförsörjning, risker för saltvattenintrång och markens stabilitet samt som underlag i planering av byggprojekt och markanvändning.

Betydelse: Grundvattennivån är central för vattenförsörjning och för att upprätthålla flöden i vattendrag. Den påverkar även jordbruk, industri och ekosystem. Låga nivåer kan begränsa vattenåtkomsten och öka sårbarheten för föroreningar eller markrelaterade problem, medan mycket höga nivåer kan bidra till fuktproblem och i vissa områden översvämningar.

Förvaltning och klimatpåverkan: Övervakning och hållbar förvaltning av grundvattennivån är ett gemensamt ansvar för myndigheter och vattenägare. Anpassning till klimatförändringar kräver planering för vattenbesparing, reglering av uttag och skydd av vattentäkter.