frilandsodling

Frilandsodling är odling i fri mark utomhus där grödor odlas direkt i jorden utan uppvärmning eller skydd som växthus. Den förekommer i köksträdgårdar, kolonilotter, skolträdgårdar och i småskaligt jordbruk. Odlingsformen kan bedrivas ekologiskt eller konventionellt och betonar användningen av naturens cycleer och jordhälsa.

För att odla frilands krävs planering och markberedning. Jordens bördighet byggs upp genom kompost och organiska gödselmedel, och växtföljd används för att hålla jordens näringsbalans och stoppa sjukdomar. Gröngödsel kan sås mellan skördarna. Odlingen sker i bäddar, ofta med mulch som halm eller löv för att minska ogräs och bevara fukt. Sådd kan göras direkt på friland eller försås i krukor och planteras ut när plantorna är starka. Bevattning planeras efter klimat och gröda.

Grödvalen varierar men inkluderar rotfrukter, kål, sallat, bär och örter. Planering innefattar beskärning, säsongsanpassade så- och skördetider samt växelbruk för att upprätthålla markens livskraft och minska sjukdomar.

Fördelar: låg energianvändning, låga kostnader och god tillgång till färska grönsaker. Frilandsodling kan främja samhällsengagemang, lokal självförsörjning och biologisk mångfald. Begränsningar: väderberoende, risk för ogräs och skadedjur samt kräver tid, kunskap och kontinuerligt underhåll.

Användningsområden: utbildning i skolor, kommunala trädgårdsprojekt och fritidsodling, ofta med fokus på hållbarhet och återbruk.