markberedning

Markberedning är en grupp skogs- och jordbruksåtgärder som utförs på marken inför plantering av skogsplantor eller andra planteringar. Syftet är att förbättra etableringen och tillväxten genom att minska konkurrens från gräs- och örtbefolkningen, förbättra jordstrukturen samt skapa gynnsammare förutsättningar för rotnedväxt och vattenhållning.

Metoderna för markberedning kan vara mekaniska eller kemiska, eller en kombination av båda. Mekanisk markberedning innebär ytlig eller djupare bearbetning av jordytan, exempelvis rivning eller reducering av vegetation, brytning av kompakt jord, harvning, fräsning eller plöjning. Det kan också innefatta skapande av gropar eller fåror och uppbygga plantningsvänliga bäddar eller rader som förbättrar fuktighetshantering och rötternas utveckling. Kemisk markberedning används ibland för att kontrollera konkurrens när mekaniska åtgärder inte räcker eller är olämpliga av miljöskäl, exempelvis genom användning av ogräsbekämpningsmedel. Vid plantering kan markberedningen anpassas till markens typ, jordmånens näringsstatus och lokal vegetation.

Syften och effekter varierar beroende på förhållanden, men vanligtvis ökar överlevnad och tillväxt hos nyplanterade plantor, minskar konkurrensen från ogräs och snabbare etablering av rotsystemet. Bruk och omfattning av markberedning är region- och marktypberoende och bör genomföras med hänsyn till miljö samt eventuella regler och bestämmelser.

Miljöaspekter är viktiga: åtgärden kan påverka markens ekologi, vittringsprocesser och erosion samt livsmiljöer för markorganismer. Beslut om markberedning ska vägas mot kostnader och långsiktiga effekter, samt mot alternativ som direkt sådd eller naturlig regeneration.