rotsystemet

Rotsystemet är växtens underjordiska stöd- och näringsabsorberande del. Det förankrar växten i marken, absorberar vatten och mineraler samt fungerar som lagringsplats för näringsämnen hos många arter. Rotsystemet består huvudsakligen av en primärrot och ett omfattande nätverk av sekundära rötter och rottrådar.

Den övergripande arkitekturen varierar mellan växtgrupper. Hos växter med taprotssystem finns en huvudrot som dominerar och ger djup förankring, medan fibrousrotssystemet består av många tunna rötter utan en dominerande huvudrot och är vanligt hos gräsarter.

Rotens struktur byggs upp kring rotspetsen, där rotkappan skyddar de växande meristemcellerna. Bakom kappan finns apikalmeristem som ger tillväxt i längd. I växten förekommer zoner med olika funktioner: meristemzonen, förlängningszonen och mognadszonen, där rötterna utvecklas och blir funktionella.

Interna vävnader ligger i centralkanalen, stele. Endodermis med Casparyskiktet reglerar vilka ämnen som passerar från yttre utrymmen till kärlsystemet. Pericykeln i rotytan ger upphov till nya laterala rötter. Xylem och floem bildar det centrala kärlsystemet som förmedlar vatten och näringsämnen.

Rothårceller i epidermis ökar absorptionen av vatten och näringsämnen genom att bilda små utskott längs rotdelen. Lateralrötter utgår från pericykeln och förstärker rotsystemets yta och förankring. Hos vissa växter bildas rötknölar i symbios med kvävefixerande bakterier, vilket ökar kväveuptaget.

Rotsystemets betydelse är stor för växtens anpassning till jordmånen och för ekologisk och jordbruksmässig produktivitet. Inom forskning studeras rotsystemets arkitektur, RSA, för att förbättra vatten- och näringshållning.