fartygslagstiftning

Fartygslagstiftning är den samlade uppsättningen regler som styr fartygsverksamhet inom ett land och i internationell rätt som landet införlivat i nationell lagstiftning. Den omfattar internationella konventioner och nationella lagar som reglerar byggnation, utrustning, bemanning, drift och säkerhet till sjöss, liksom ansvar vid skadefall och miljöförorening. Målet är att främja säkerhet, skydda liv till sjöss, bevara miljön och upprätthålla en fungerande sjöfartsnäring.

Omfattningen inkluderar fartygsregistrering och flaggstater, konstruktion- och utrustningsstandarder, säkerhet och räddning vid resor, navigeringsregler samt arbets- och levnadsvillkor för besättningen. Regler om sådant som ansvar, försäkring och tvistelösning tillämpas tillsammans med administrativa föreskrifter och myndighetskontroller, inklusive inspektioner och sanktioner. Port state control utgör ett vanligt verktyg för att säkerställa efterlevnad vid gränsen.

Internationellt påverkas fartygslagstiftningen av konventioner som SOLAS (säkerhet till sjöss), MARPOL (miljöskydd), UNCLOS (marin rätt och maritimt område) och STCW (besättningskompetens), samt ILO:s sjöfartsarbetskonventioner. Genom EU-rätt och nationell lagstiftning implementeras och anpassas dessa regler.

I Sverige regleras fartygslagstiftningen bland annat genom sjölagen och tillhörande förordningar, samt tillsyn från myndigheterna Sjöfartsverket, Kustbevakningen och Arbetsmiljöverket. Verksamheten omfattar registrering, certifiering, bemanningsfrågor och miljöskydd. Miljö- och klimatregelverk samt ballastvattenhantering och digitala fartygsdata är aktuella fokusområden.