miljöförorening

Miljöförorening är förekomsten av skadliga ämnen eller energier i miljön i nivåer som kan påverka människors hälsa eller ekosystem negativt. Den innefattar både ämnesbaserade föroreningar – kemikalier, tungmetaller och organiska föreningar – och energi- eller störningsfenomen som buller, värme och ljus. Föroreningar kan uppkomma i luft, vatten, mark och i byggda miljöer.

Luftföroreningar kommer från transporter, industri och jordbruk och inkluderar partiklar som PM2,5 och PM10, samt kväveoxider och svaveloxider. Vattenföroreningar består av näringsämnen som nitrater och fosfater, organiska ämnen, tungmetaller och patogener, oftast från avlopp, jordbruk och industri. Markföroreningar orsakas av olje- och kemikalieutsläpp, avfallsdeponering och spridning av tungmetaller. Buller och ljusföroreningar är andra vanligt förekommande störningar i vård- och bostadsområden.

Konsekvenserna av miljöföroreningar är omfattande och varierar mellan hälsa och ekosystem. Hälsokonsekvenser inkluderar luftvägsproblem, astma, hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Ekosystem påverkas genom försämrad vattenkvalitet, övergödning, artförlust och störningar i näringsvävar. Klimatpåverkan uppstår också genom utsläpp av växthusgaser och andra långlivade köld- eller uppvärmningsfaktorer.

Övervakning och styrning sker genom nationella och internationella regleringar och mål. I Sverige regleras miljöfrågor bland annat genom miljöbalken och myndigheter som Naturvårdsverket; i EU via direktiv som syftar till att minska luft-, vatten- och markföroreningar. Åtgärderna omfattar reningsteknik, emissionsstandarder, miljöavgifter, bättre avloppsrening, och åtgärder inom transport, industri och jordbruk för att förebygga och minska utsläpp.