EUrätt

EUrätt, eller EU-rätt, är den rättsordning som reglerar Europeiska unionens rättssystem och hur EU-lagstiftning tillämpas i medlemsstaternas rättsordningar. Den omfattar regler som gäller inom unionens område, såsom den inre marknaden, konkurrensrätt, miljö, handel, sociala frågor och medborgarnas rättigheter, samt hur dessa regler tolkas och genomförs i medlemsstaterna.

Källor och struktur inom EU-rätt består av primärrätten och sekundärrätten. Primärrätten utgörs av EU-fördragen (till exempel TEU och TFEU) samt EU:s stadga över grundläggande rättigheter. Sekundärrätten består av förordningar, direktiv, beslut och andra rättsakter som antas av EU-institutionerna och som medlemsländerna är skyldiga att implementera eller följa. EU-rätten väger över nationell rätt vid konflikt, och vissa regler kan ha direkt effekt i nationella domstolar.

Viktiga rättsprinciper i EU-rätten inkluderar primacy eller företräde, som innebär att EU-lag alltid har företräde framför nationell lag när det råder konflikt. Direkt effekt gör att enskilda och företag kan åberopa vissa EU-regler i sina nationella domstolar, under angivna villkor. Principerna har utvecklats genom EU-domstolens praxis, som också ofta används via förhandsavgöranden från nationella domstolar för att tolka EU-lagen.

Institutioner och tillämpning spelade en central roll i EU-rätten. Europeiska unionens domstol (Court of Justice of the European Union) avgör tvister om tolkning och giltighet av EU-lagstiftning. Genom förhandsavgöranden (artikel 267 TFEU) kan nationella domstolar få vägledning i hur bestämmelserna ska tillämpas. Kommissionen och övriga EU-institutioner övervakar efterlevnaden och genomför länderna i praktiken.

EU-rätten har därmed en direkt effekt på hur medlemsländerna lagstiftar och hur medborgarnas rättigheter skyddas inom hela unionen. Diskussioner om suveränitet, demokratiskt ansvar och reglernas komplexitet förekommer i offentliga debatter.