suveränitet

Suveränitet är inom statsvetenskap och internationell rätt ett begrepp som beskriver staters och folkets rätt att självständigt styra ett territorium samt att fastställa och upprätthålla sin politiska och rättsliga ordning. Begreppet används både för att särskilja en stats interna maktstrukturer och dess externa ställning som en självständig akt i internationella relationer. Ursprung och utveckling varierar mellan olika rättstraditioner, men målet är ofta att bevara självständighet och rättssäkerhet.

Intern suveränitet avser statens exklusiva makt över sin inre angelägenheter, inklusive lagstiftning, polisväsen och rättsväsendet, samt kontroll över territoriet. Denna kontroll innefattar rätten att upprätthålla offentliga institutioner, bestämma medborgarskap och reglera ekonomiska och sociala relationer inom gränserna. Intern suveränitet innebär också att staten svarar för sina medborgare och att ingen extern myndighet får obegränsat ingripa utan laglig grund eller samtycke.

Extern suveränitet handlar om statens oberoende i förhållande till andra stater och internationell rätt. Sedan Westfaliska freden på 1600-talet uppfattas suveränitet ofta som frihet från yttre tvång och som rätt att bedriva självständig utrikespolitik, teckna bilaterala och multilaterala avtal samt erkännas som rättslig person. Extern suveränitet innebär dock inte obegränsad frihet; stater är bundna av folkrättsliga normer, mänskliga rättigheter och internationellt rättsligt erkännande av andra stater.

Moderna utvecklingar har komplicerat bilden. Medlemmars överföring av delar av suveränitet till internationella organisationer och regionalt samarbete, såsom EU, innebär att stater överlämnar viss beslutsmöjlighet till överstatliga eller övergripande organ. Samtidigt behåller staterna ofta väsentliga rättigheter och ansvar. Frågor om territoriell integritet, självständighet och sanktioner fortsätter att forma debatten om vad suveränitet innebär i dag.

Synen på suveränitet varierar mellan rättstraditioner och politiska kulturer. Den anknyter till frågor om självständighet, demokratiskt styre och internationalisering, och används ofta som grund i diskussioner om staters rätt att fatta beslut inom sina gränser.