enhetstester

Enhetstester är tester som verifierar att en enskild enhet i programvaran uppfyller sina krav och beter sig som förväntat. Enheten kan vara en funktion, metod, klass eller modul, beroende på språk och arkitektur. Målet är att testa varje del i isolering från resten av systemet, ofta med hjälp av testdubblor som mockar, stubb eller fakes för att ersätta beroenden som inte är under test.

Ett väl fungerande enhetstest bör vara snabbt, deterministiskt och repeterbart. Tester skrivs vanligtvis för att kontrollera att given indata leder till förväntad utdata eller beteende, utan att kräva kommunikation med externa system som databaser eller nätverk. Detta underlättar felisolering och ger snabb feedback under utvecklingen.

Enhetstester skiljer sig från integrationstester, där flera komponenter testas tillsammans, och från system- eller acceptanstester som verifierar hela applikationen i användningsmiljö. Enhetstester används ofta i ett testdrivet utvecklingssätt eller i samband med kontinuerlig integration och körs regelbundet som en del av bygg- och leveransprocessen.

Vanliga praxis inkluderar tydliga namn på tester, en uppsättning arrangera-aktions-assert-struktur (Arrange-Act-Assert eller Given-When-Then), och hantering av återanvändbara teststöd såsom fixtures och setup/teardown. Det är viktigt att undvika att testa implementationens detaljer i onödan och att använda mockar där det är lämpligt för att hålla enheterna isolerade.

Populära ramverk för enhetstestning finns för olika språk, t.ex. JUnit eller TestNG i Java, NUnit i C#, pytest eller unittest i Python, Jest eller Mocha i JavaScript, och RSpec i Ruby. Fördelar med enhetstester inkluderar tidig felupptäckt, säkrare vidareutveckling och bättre dokumentation av förväntat beteende. Utmaningar är underhållsbehov vid ändringar, överdriven mocking och risk för flakiga tester.