energimetabolismen

Energiomvandlingen i kroppen, energimetabolismen, är de biokemiska processer där celler omvandlar näringsämnen till energi i form av ATP och till byggstenar för biosyntes. Den omfattar både nedbrytning av kolhydrater, fett och proteiner (katabolism) och deras omvandling till nya molekyler (anabolism). Metabolismen sker främst i levern och i musklerna och regleras av hormoner, näringsstatus och syre- och energitillgång.

De centrala vägarna är glykolys, pyruvatomsättning och oxidativ fosforylering. Vid glykolys bryts glukos i cytoplasman till pyruvat och ger netto två ATP samt NADH. Pyruvat transporteras till mitokondrierna där det omvandlas till acetyl‑CoA och flödar in i Krebs cykel, där NADH och FADH2 bildas. Elektrontransportkedjan och oxidativ fosforylering använder dessa reducerade coenzymer för att producera stort antal ATP. Totalt ger aerob respiration cirka 30–32 ATP per glukosmolekyl, beroende på vävnad och fysiologiska förhållanden.

Substratval och vätskebalans: Fetter genom beta‑oxidation bildar acetyl‑CoA som går in i Krebs cykel; proteiner kan brytas ner till aminosyror som används för energi eller biosyntes. Levern reglerar blodsocker och lipidbalans genom lagring och frigöring av glukos och fett. Hormoner som insulin, glukagon och adrenalin styr när bränslen används och hur energin fördelas mellan vävnaderna. Basalmetabolism och termogenes bidrar till kroppens totala energibehov.

Mätning och klinik: Energiförbrukningen kan bedömas med indirekt kalorimetri och receptorbaserad kvot (RER). Förändringar i energimetabolismen ses vid diabetes, fetma, mitokondriella sjukdomar och andra metabola tillstånd.