benminskning

Benminskning, eller benförlust, är minskning av benmassa och bentäthet som gör skelettet svagare och mer benäget att frakturera. Den uppstår när kroppen inte bygger nytt ben i samma takt som det bryts ned, vilket leder till tunnare benväggar och minskad hållfasthet. Benminskning är särskilt vanligt hos äldre och är en central del av osteoporos, men den kan också förekomma till följd av sjukdomar, näringsbrist eller långvarig användning av vissa läkemedel.

Orsaker och mekanismer: åldrande, hormonella förändringar (låga östrogennivåer efter klimakteriet), brist på kalcium och vitamin D, rökning, hög alkoholkonsumtion, inaktivitet och vissa mediciner som kortikosteroider. Riskfaktorer inkluderar tidigare fraktur, låg kroppsvikt och nedsatt funktion.

Diagnos och övervakning: benmineraldensitet mäts med dual-energy X-ray absorptiometri (DXA); resultatet presenteras som T-score. Normal benmassa definieras oftast som T-score > -1, osteopeni mellan -1 och -2,5 och osteoporos vid -2,5 eller lägre. Klinisk bedömning inkluderar fallrisk och livsstilsfaktorer. Vid misstanke om sekundära orsaker görs blodprover och bilddiagnostik.

Behandling och förebyggande: livsstilsåtgärder som regelbunden viktbärande träning, kost rik på kalcium och vitamin D, rökstopp samt måttlig alkoholkonsumtion. Mediciner inkluderar antiresorptiva (bisfosfonater, denosumab) som minskar benresorption, samt anabola läkemedel (t.ex. teriparatid) som ökar benbildningen. Målet är att minska frakturrisk och bevara funktion.

Forskning och klinisk praxis: tidig screening bland riskgrupper förbättrar möjligheten att förebygga frakturer. Pågående forskning undersöker nya läkemedel, kombinationsterapier och material för benregeneration.