benväggar

Benväggar, en svensk term för benväggar, är de benväggar som omsluter tandens alveol i käkbenet. Inom odontologi används begreppet för att beskriva de väggar som omger tandens rot i tandalveolen. De viktigaste väggarna är buccal- (facial) väggen och lingual- eller palatinal väggen, samt mesial- och distalväggarna. Tjockleken och integriteten hos dessa väggar varierar beroende på tandposition och käkregion; i maxilla är buccalväggen ofta tunnare än i mandibelns motsvarande väggar och kan vara mer predisponerad för resorption efter tandextraktion.

Funktioner och betydelse: Benväggarna utgör den mekaniska och strukturella ramen för tanden och kanalerna där tandens rot och periodontalt ligament tidigare fäste. De bidrar till stabilitet under funktion och spelar en central roll vid helande efter behandlingar som extraktion, implantat- eller ridgeförstärkningar. Förlust av en tand kan leda till resorption och vidare förlust av benväggar, särskilt i buccalväggen, vilket påverkar möjligheten att senare planera implantat.

Klinisk relevans: Vid tandutdrag eller omfattande förlust av väggar kan det behövas ridge preservation eller guidad benregeneration för att behålla alveolens volym och förankringspotential för framtida implantat. Bedömning av väggarnas tjocklek och integritet sker vanligen med röntgenundersökningar, ofta CBCT, i samband med implantatplanering.

Se även: alveolärt ben, tandimplantat, ridge preservation.

---