attityden

Attityden, i svenskt språkbruk ofta kalt som attityden, är en relativt stabil evaluativ hållning till ett objekt, en person, en handling eller en idé. Den beskriver omdömen som är positiva eller negativa och hur man tenderar att känna, tänka och agera i relation till objektet. Inom psykologin används ofta ABC-modellen för att beskriva attitydernas tre komponenter: den affektiva komponenten (känslor och emotionell reaktion), den kognitiva komponenten (uppfattningar, övertygelser och värderingar), samt den beteendemässiga komponenten (tendens att bete sig på ett visst sätt).

Attityder kan vara explicita, dvs. medvetna och direkta att skatta eller beskriva genom självrapportering, ofta med skattningsskalor såsom Likertskalor eller semantiska differentialer. De kan också vara implicita, dvs. indirekta och åtkomliga genom mätningar som inte kräver medveten självreflektion, till exempel implicita associationstester.

Formation och förändring av attityden sker genom erfarenheter, social inlärning, kommunikation och persuasion. Teorier om attitydförändring tar upp mekanismer som information, känslomässig engagering och kognitiv dissonans. Ett centralt perspektiv är att attityder ofta påverkar beteende, men sambandet är komplext och kontextkänsligt. Teorier som Ajzens teori om beteendeintentioner betonar att attityder är en del av en bredare beslutsprocess som även innefattar upplevda normer och kontroll över beteendet.

Betydelse och användning av attityden är bred inom forskning, marknadsföring och offentlig kommunikation, där den används för att förstå hur människor uppfattar och reagerar på objekt som produkter, politik eller sociala frågor. Kritik förekommer när attitydmätningar inte fångar nyanser eller förutsägelser av beteende i olika sammanhang.