arbetsmarknadsrelationer

Arbetsmarknadsrelationer är studiet av hur olika aktörer och institutioner formar arbetsmarknadens villkor och arbetsrelationer. Begreppet betonar interaktionen mellan arbetsgivare, arbetstagarorganisationer och staten samt de normer, regler och funktioner som styr löner, arbetsvillkor, sysselsättning och arbetsrätt. Socialt samtal och samarbete, så kallad arbetsmarknadsdialog, är centrala mekanismer.

De viktigaste aktörerna är arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, myndigheter och domstolar. Genom kollektivavtal förhandlas löner och arbetsvillkor på sektors- eller företagsnivå, vilket ofta påverkar relativt breda delar av arbetsmarkedet. Andra institut inkluderar arbetsförmedling, arbetsmiljöverk och tvistlösningsorgan.

Arbetsmarknadsrelationer omfattar även arbetsmarknadspolitik, arbetslöshetsförsäkring och aktiva åtgärder som utbildning och omställning. Denna triad av kollektivavtal, social dialog och policy används för att främja sysselsättning, produktivitet och social stabilitet samtidigt som risker för konflikter, arbetsrättsliga tvister och lönepress hanteras genom medling och, i vissa fall, avtal eller domstolsbeslut.

Studier visar att arbetsmarknadsrelationer skiljer sig åt mellan länder och ekonomiska modeller. I Norden och flera europeiska länder spelar socialdialogen en central roll i lönebildning och arbetsrätt, medan andra system är mer marknadsbaserade. Forskningen undersöker hur institutioner som kollektivavtalens omfång, arbetslöshetsförsäkringens design och arbetsmarknadens aktiva program påverkar sysselsättning, löner och jämställdhet.