Vävnadsspecifik

Vävnadsspecifik är ett begrepp som används inom molekylärbiologi och utvecklingsbiologi för att beskriva attribut, särskilt genuttryck och proteinnivåer, som är knutna till en viss vävnad eller celltyp. Ett vävnadsspecifikt uttryck innebär att ett visst genprodukt är huvudsakligen eller endast närvarande i en specifik vävnad, och därmed bidrar till vävnadens funktion och identitet. Begreppet återspeglar hur celler under utvecklingen specialiseras och hur olika vävnader uppvisar unika program av genreglering.

Reglering av vävnadsspecifikt uttryck sker genom en kombination av regulatoriska element och transkriptionsfaktorer. Vävnadsspecifika promotorer och enhancers driver transkription i utvalda vävnader. Epigenetiska mekanismer, såsom DNA-metylering och histonmodifikationer, påverkar kromatinets tillgänglighet och bidrar till vävnadsbegränsat uttryck. Samordnade signalvägar och komplexa nätverk av reglerande faktorer styr vilka gener som aktiveras i vilken vävnad. Alternativ splitsning och mRNA-stabilitet kan också ge upphov till vävnadsspecifika proteinvarianter.

Exempel på vävnadsspecifikitet finns i levern där albumin uttrycks främst i hepatocyter, i pankreas där insulin produceras av beta-celler, samt i muskelvävnad där specifika myosin- och troponinvarianter dominerar. Vävnadsspecifikitet används även inom forskning och medicin, till exempel för att styra genuttryck med vävnadsspecifika promotorer i laboratoriemodeller eller för att rikta genterapier till särskilda organ, vilket minskar avsedda och oavsiktliga biverkningar.