proteinnivåer

Proteinnivåer avser mängden eller närvaron av proteiner i ett biologiskt prov. Begreppet används inom olika områden, särskilt klinisk biokemi där man talar om serumproteinnivåer, samt inom proteomik som studerar proteinnyråer och deras uttryck i celler eller vävnader. Proteinnivåer kan beskrivas som totalprotein eller som koncentrationer av enskilda proteiner.

I klinisk praxis mäts ofta totalprotein i serum samt specifika proteiner som albumin och globuliner. Totalprotein ger en generell bild av den kroppsliga proteinmängden och påverkas av näring, hydrering och sjukdomstillstånd. Albumin är det mest förekommande plasmaproteinet och har viktiga funktioner bland annat som transportsubstans och bidragande till blodets kolloidosmotiska tryck. Referensområden varierar mellan laboratorier, men vanliga riktvärden ligger ungefär inom spannet 60–80 g/L för totalprotein och 35–50 g/L för albumin hos vuxna. För näringsevaluering eller inflammatoriska tillstånd används ibland mått på andra proteiner via immunoassays, eller proteinnivåer i form av prealbumin eller specifika markörer.

Tolkningen av proteinnivåer påverkas av flera faktorer, inklusive leverfunktion, njurfunktion, näringsstatus, hydreringsgrad och inflammatoriska processer. Låga albuminnivåer kan indikera leverproblem, malnutrition eller njursjukdom, medan höga globuliner ofta speglar immunaktivering eller kronisk inflammation. Höga totalprotein kan bero på uttorkning eller kroniska infektioner samt vissa blodsjukdomar som monocytproteinreaktioner.

Mätmetoderna varierar och inkluderar färdiga kemiska tester för totalprotein och albumin, elektrofores av serum för att separera albumin och globuliner, samt specifika immunoassays (till exempel ELISA eller nephelometri) för individuella proteiner. Inom forskningen används proteomik med masspektrometri eller andra analysmetoder för att kvantifiera proteinnivåer i celler och vävnader, ofta med fokusering på biomarkörer och differentialuttryck mellan tillstånd.