Toppnivågrammatik

Toppnivågrammatik är ett begrepp inom lingvistik som beskriver den övergripande strukturen hos satser och större språkliga enheter. Den fokuserar på hur huvudbyggstenarna i satsen – såsom subjekt, predikat och eventuella objekt – organiseras i huvudsatser och bisatser, samt hur satser kopplas ihop i koordinering och subordination. I ett vidare perspektiv omfattar toppnivågrammatiken även hur satsgränser markeras av interpunktion, intonation och diskursstruktur.

Inom syntaktisk teori särskiljs ofta toppnivå från lägre nivåer som morfologi eller ortografi: toppnivåregler anger hur större enheter byggs upp och hur de förhåller sig till varandra i en text eller yttrande, medan morfologi hanterar form och böjning. Denna nivå varierar mellan språk men följer generella principer som val av ordning och möjligheten att framhäva fokus eller tema genom satsutsättningar eller rotation.

Användning och metodik: begreppet används vid beskrivande grammatik, språkforskning och i utvecklingen av språkteknologiska resurser som grammatiska gränssnitt och parsers. Det ger en ram för jämförelser mellan språk och för att bygga modeller för syntaktisk analys. Inom utbildning används toppnivåperspektivet för att förklara hur olika satsstrukturer fungerar i talad och skriftlig svenska eller andra språk.

Se även: undernivågrammatik, syntaktisk struktur, diskurs.