Sötvattenskällor

Sötvattenskällor är naturliga källor där färskvatten uppträder i landskapet eller rinner upp ur marken. Begreppet omfattar framför allt grundvatten som når ytan genom uppstigande sprickor i berg eller jord samt ytvattensystem där flöden bildas som källor till sjöar, vattendrag och andra små vattentäkter. Vattnet har i allmänhet låg salthalt och stödjer såväl ekologisk mångfald som människors vattenförsörjning.

Uppkomst och typer: Grundvattenkällor uppstår när vatten i marken infiltrerar och lagras i akviferer, och genom naturliga sprickor tränger upp till ytan som källflöden. Ytvattenskällor uppstår där regn- och ytvatten samlas i naturliga lågningar eller där geomorfologiska förhållanden driver vattnet vidare som små eller medelstora flöden.

Betydelse och användning: Sötvattenskällor är ofta den främsta källan till dricksvatten i många områden och används även inom jordbruk, industri och rekreation. Kvaliteten bedöms utifrån kemiska och biologiska parametrar som pH, temperatur, järn, mangan, nitrat, färg och mikrobiell renhet.

Hot och förvaltning: Hot mot sötvattenskällor inkluderar föroreningar från jordbruk, avlopp och industri, överuttag av grundvatten samt klimatförändringar som påverkar vattennivåer och tillgång. Skydd och förvaltning sker genom vattenmyndigheter, vattenskyddsområden, kontinuerlig övervakning av vattenkvalitet och kvantitet samt åtgärder för att minska risker och främja hållbar användning.

Globalt perspektiv: Bevarandet av sötvattenskällor är centralt för livsmedelssäkerhet, hälso- och ekonomisk välfärd samt ekosystemtjänster. Det utgör en nyckeldel i hållbar vattenförvaltning och bevarande av färskvattenresurser.