Spridningsdrift

Spridningsdrift är ett begrepp inom ekologi och epidemiologi som används för att beskriva de processer som påverkar hur organismer, frön, smittämnen eller partiklar sprids över ett landskap. Begreppet fångar både slumpmässiga variationer och systematiska riktningar i spridningen, och betonar att spatialt spridningsmönster inte enbart följer lokala populationsdynamiker utan också transport- och omgivningsfaktorer.

Mekanismer som bidrar till spridningsdrift inkluderar slumpmässiga demografiska fluktuationer, variation i individuella spridningsbeteenden och skillnader i livscykler. Passiva transportmedel som vind, vattenströmmar eller mänsklig verksamhet kan skapa icke-linjära spridningsmönster. Omgivningskarta, landskapets struktur och fragmentering, samt säsongvariationer påverkar hur ofta och hur långt spridningen sker. Dessutom kan köns- eller åldersspecifika skillnader i spridning, så kallad densitetsberoende spridning, forma spridningens drift.

I populationsekologi och genetik kan spridningsdrift kopplas till fenomen som gene surfing vid expansion av populationer, där vissa alleler blir överrepresenterade vid gränsen av utbredningen på grund av randoma grundläggare och försteg i rymden.

Metoder för studier av spridningsdrift innefattar fältobservationer, markering och återfångst, genetiska markörer samt modeller som diffusions- eller reaktions-diffusionsmodeller och agentbaserade simuleringar. Resultaten informerar bland annat bevarandeinsatser, bekämpning av invasiva arter och styrning av smittspridning.

---