Rättsordning

Rättsordningen är det organiserade system av normer som styr ett samhälle. Den omfattar grundläggande regler i grundlagarna, lagar och förordningar, rättspraxis och sedvana samt internationell rätt som är tillämplig i landet. Syftet är att upprätthålla rättsstatens principer: rättssäkerhet, förutsägbarhet och likhet inför lagen samt skydd för mänskliga rättigheter. En sammanhållen rättsordning ger individer och myndigheter tydliga regler att följa och underlättar rättssäkta beslut i praktiken.

Källorna och deras hierarki utgör en viktig del av rättsordningen. I Sverige utgörs landet av fyra grundlagar: Regeringsformen, Successionsordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen och Tryckfrihetsförordningen. Dessa är överordnade övriga lagar och reglerar hur statsmakten får utövas. Under grundlagarna står vanliga lagar och förordningar; rättspraxis och sedvana kompletterar. Internationell rätt, inklusive EU-rätt och internationella konventioner, påverkar tolkningen och tillämpningen av svensk rätt och är i många fall bindande inom ramen av konstitutionen och lagarna.

Principer som präglar rättsordningen är legalitet (myndigheter får bara utöva makt enligt lag), proportionalitet och objektivitet i myndighetsutövningen, samt lika behandling och skydd av grundläggande rättigheter. Separationen av makt mellan lagstiftande, verkställande och dömande organ är central, liksom oberoende domstolar och tillgång till rättsprocesser. Medborgare ska kunna överklaga beslut och få sina rättigheter prövade i domstol.

Praktiskt fungerar rättsordningen genom ett system av domstolar och myndigheter. I Sverige finns allmänna domstolar (tingsrätter och hovrätter) samt högsta domstolen, och förvaltningsdomstolarna (förvaltningsrätter och kammarrätter) som hanterar administrativa ärenden. EU-rätt och internationell rätt integreras i nationell rätt genom domstolarnas tolkning och tillämpning. Rättsordningen behöver kontinuerligt anpassas till nya utmaningar, såsom digitalisering och internationella åtaganden.