rättsordningen

Rättsordningen, eller rättsstatens ordning, är det totala systemet av rättsregler och institutioner som styr statens maktutövning och skyddar enskildas rättigheter. Den omfattar konstitutionella bestämmelser, övrig lagstiftning, förordningar, prejudikat samt grundläggande rättsprinciper som reglerar förhållandet mellan medborgare, privata aktörer och offentligrättsliga myndigheter.

Den svenska rättsordningen vilar på fyra grundlagar som utgör konstitutionen: Regeringsformen, Tryckfrihetsförordningen, Yttrandefrihetsgrundlagen och Successionsordningen. Dessa uppställer statsskickets organisation, garanterar grundläggande fri- och rättigheter samt reglerar tronföljden. Förutom dessa lagar tillkommer vanlig lagstiftning och myndighetsförordningar som genomför politiska beslut. Juridiken spelar en central roll genom domstolarnas tolkning och tillämpning av reglerna, särskilt i Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen.

En kärnaspekt av rättsordningen är legalitetsprincipen och rättsstatens krav: offentliga maktsutövning måste ske inom rättsreglernas ram, och medborgares rättigheter ska skyddas. Domstolarna fungerar som kontrollinstans och prövar lagar och myndigheters beslut när så är relevant. Svenska rättsordningen kännetecknas av individuelle rättigheter, rättssäkerhet, likabehandling och proportionalitet i offentlig tillsyn.

EU-lagstiftningen är en integrerad del av rättsordningen. I de områden där EU-rätten är tillämplig har den företräde framför nationell lagstiftning, och svenska domstolar tillämpar både EU-rätt och svensk rätt. Rättsordningen fortsätter anpassas till samhällsutveckling, teknologi och nya rättighetskrav medan kärnvärdena om rättssäkerhet och demokratiskt styre består.