legalitetsprincipen

Legalitetsprincipen är en grundläggande rättsstatlig princip som säger att offentlig makt i Sverige endast får utövas i enlighet med lagen. Inom straffrätten innebär principen att en handling kan bli föremål för straff endast om den var kriminaliserad i lagen vid tillfället för handlingen, och att straff ska föreskrivas i lagen (nulla poena sine lege, nulla crimen sine lege). Principen kräver också att rättsregler är tydliga och förutsebara.

Principen inskränker myndigheters tvång och beslut: myndigheter får inte vidta åtgärder som inte har stöd i lag. Den gäller således även förvaltningsåtgärder och tvångsåtgärder genom domstolar eller andra offentliga myndigheter, där beslut och befogenheter måste ha laglig grund och följas enligt rättsstatens krav på saklighet och proportionalitet.

Retroaktiv straffbarhet är förbjuden; analogier som utvidgar kriminalitet får vanligtvis inte användas för att utvidga ansvarsrätten. Det innebär att nya regler inte får tillämpas på våra myndighetsutövanden eller handlingar som begicks när de föreskrivna reglerna inte fanns.

Betydelse: Legalitetsprincipen är central för rättsstatens legitimitet och skyddar mot godtycklig maktutövning. Den bidrar till rättssäkerhet, förutsägbarhet, likabehandling och proportionalitet i rättssystemet och fungerar som en grundläggande garant för medborgarnas rättigheter i Sverige.

Se även: rättsstat, lagbundenhet, förvaltningsrätt.