myndighetsförordningar

Myndighetsförordningar är bindande regler som svenska myndigheter utfärdar inom ramen för en lag eller annan rättsregel för att genomföra, tillämpa eller detaljerat reglera hur lagen ska användas i praktiken. Begreppet används ofta för att beskriva regler som utfärdas av en myndighet under ett bemyndigande i en lag eller annan författning, i kontrast till regler som uppkommer direkt i lagstiftningen eller som utfärdas av regeringen själv.

Syftet med myndighetsförordningar är att ge konkreta regler, procedurer, granskningskrav, tekniska standarder och administrativa rutiner som krävs för att lagen ska fungera i praktiken. De kan reglera bland annat handläggningstider, avgifter, dokumentationskrav, tillstånd och kontrollåtgärder. Form och innehåll varierar beroende på lagens art och myndighetens uppdrag.

Lagarna ger myndigheterna den nödvändiga befogenheten att reglera området, och förordningar eller föreskrifter utformas inom den ramen av det myndighetsuppdrag som följer av lagen. Myndighetsförordningar måste vara förenliga med överordnade regler, bland annat nationell lagstiftning och EU-lagstiftning, och de kan överklagas vid domstol om de upplevs vara rättsstridiga eller orättvisa i tillämpningen.

Publicering och rättskraft varierar: ibland publiceras reglerna i myndighetens egna kanaler och i officiell rättsregistrering när de räknas som författningar. De är viktiga för rättssäkerhet och jämlik tillämpning av lagstiftningen, eftersom de konkretiserar hur lagar ska tillämpas i myndighetsutövning mot medborgare och näringsliv.