författningar

Författningar är formella rättsliga texter som reglerar hur ett samhälle styrs, vilka befogenheter som tilldelas olika statsmakter samt vilka rättigheter och skyldigheter medborgarna har. Begreppet används i bred bemärkelse för de texter som utgör den rättsliga ordningen och kan innefatta konstitutioner, lagar, förordningar och i internationell kontext avtal som blivit en del av det inhemska rättssystemet.

I många länder är grundlagen eller konstitutionerna den överordnade delen av rättsordningen. De sätter upp ramverket för statsskickets maktfördelning, medborgerliga rättigheter och procedurer för hur maktutövningen ska gå till. Under grundlagarna finns vanliga lagar och andra rättsakter, såsom förordningar, som reglerar områden i detalj och som ofta kan ändras genom en enklare process än grundlagarna.

Rättsstatens arbete bygger vidare på att författningar tolkas och tillämpas av domstolar. Författningarnas kraft utövas genom deras införlivning i nationell rätt och, när så är relevant, genom internationella avtal eller EU-rätt som påverkar den rättsordningen. Processen för att anta eller ändra en författning varierar mellan jurisdiktioner, men innefattar vanligtvis forskning, parlamentarisk behandling, offentliga handlingar och publicering i officiella samlingar.

Sammanfattningsvis utgör författningar den juridiska byggstenen i ett samhälle, där konstitutionella normer definierar statens maktbalans och medborgerliga rättigheter, medan lagar och andra rättsakter ger vardaglig rättsordning och praktiska regler.