Räddningsledning

Räddningsledning är ledningen och samordningen av arbete vid akuta händelser och samhällsstörningar med syfte att skydda liv, hälsa, miljö och egendom. Den omfattar beslut, planering, kommunikation och kontroll av insatser under räddning och återställande. Räddningsledningen är ofta organiserad i olika nivåer och funktioner beroende på händelsens omfattning och komplexitet.

Organisation och roller kan innefatta insatsledare eller räddningsinsatsledare på platsen, samt funktionerna ledning/planering, logistik, informations- och kommunikation, och säkerhet. Vid större händelser upprättas en ledningsstruktur som kan innefatta en operativ ledning, tillfällig stab och underliggande sektioner eller grupper. Ledningsarbetet bygger på en gemensam lägesuppdatering, tydlig uppdragsfördelning och ett kontinuerligt beslutstöd.

Metoder och principer i räddningsledning betonar enhetlig ledning (unity of command), tydlig kommandokedja, spänningsskapande av kontroll och ansvar, samt interoperabilitet mellan olika myndigheter och organisationer. Viktiga inslag är en gemensam lägesbild, risk- och konsekvensbedömningar, kommunikation, säkerhet och skydd, samt användning av gemensamma kommunikationssystem och standardiserade arbetsmetoder för insatsplanering och uppföljning.

Processen omfattar ofta faserna förebyggande och beredskap, räddningsinsats och eftersökning, samt återställande arbete. Avtal och samverkan mellan kommun, region, stat och frivilligorganisationer är centrala, liksom övningar och utbildning för att stärka kompetens och samarbete. I Sverige stödjer Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) och gällande lagstiftning räddningsledningens strukturer och praxis, där lokala räddningstjänster har huvudansvaret för operativ ledning under normalförhållanden.