samhällsskydd

Samhällsskydd är de samlade åtgärder och den samverkan som syftar till att skydda samhället mot allvarliga hot och störningar samt att upprätthålla eller återställa viktiga samhällsfunktioner under och efter kriser. Verksamheten omfattar förebyggande arbete, beredskap, räddningsinsatser och återhämtning, samt skydd av kritisk infrastruktur, försörjning av energi, vatten och kommunikationer och vård.

Organisering: Ansvar för samhällsskyddet är fördelat mellan statliga myndigheter, regioner, kommuner, näringslivet och civila samhället. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har en central roll i nationell samordning, risk- och sårbarhetsanalyser (ROS) och stöd till kommuner och andra aktörer i planering och övningar. Regionen och kommunerna ansvarar för lokal beredskap och krisledning, medan samhällsviktig verksamhet inom exempelvis sjukvård, energi och kommunikationer ofta kräver samarbete över sektorsgränser.

Rättslig ram och internationell kontext: Samhällsskydd avvägs genom lagstiftning som reglerar skydd mot olyckor och Krisberedskap samt kontinuitet i samhällsviktig verksamhet. Historiskt utvecklades området ur civilförsvaret och har anpassats för moderna hot. Sverige deltar i internationella samarbeten, bland annat EU:s civilskyddssystem, för gemensamt stöd vid större händelser.

Syfte och kommunikation: Målet är att minska riskernas konsekvenser, stärka samhällsresiliensen och i krissituationer ge befolkningen tydlig information och vägledning.