Pelvisgolvet

Pelvisgolvet, eller bäckenbottenmuskulaturen, är en samling muskler, fascia och ligaments som utgör golvet i lilla bäckenet. Det ligger vid botten av buk- och bäckenhålan och bildar en kupolformad duk som understödjer urinblåsan, livmodern (hos kvinnor) och rektum, samt bidrar till bäckenets stabilitet och att reglera intraabdominellt tryck. Pelvisgolvet arbetar tillsammans med buk- och ryggmusklerna för att upprätthålla kroppens kärnstabilitet.

Anatomi: De viktigaste musklerna utgörs av levator ani, som består av pubococcygeus, puborectalis och iliococcygeus, samt coccygeus. Dessa muskler omges av endopelvis fascia och stöds av ligament. Innervationen sker huvudsakligen via pudendalnerven (S2–S4) och parasympatiska fibrer från pelvic splanchnic nerves. Blodförsörjningen påverkas av interna pudendala artärer.

Funktioner: Pelvisgolvet stödjer bäckens organens position, upprätthåller kontinens för urin och avföring och bidrar till sexuell funktion. Det aktiveras vid ökande intraabdominellt tryck, till exempel vid hosta, nysning, lyft eller fysisk ansträngning.

Vanliga problem: Med ålder, graviditet och förlossning kan musklerna försvagas eller skadas. Vanliga tillstånd inkluderar bäckenorganprolaps, urin- eller fekalinkontinens samt bäckensmärta eller smärta i området.

Behandling: Bedömning görs vanligtvis genom klinisk undersökning av bäckenbottenmusklernas styrka och funktion. Behandling innefattar bäckenbottenträning (Kegel-övningar), fysioterapi och biofeedback; livsstilsråd som viktkontroll och förstoppningshantering. Vid uttalade prolaps eller inkontinens kan pessar eller kirurgiska alternativ övervägas.