urinblåsan

Urinblåsan, även kallad blåsan, är ett centralt urinorgan som lagrar urin tills den töms via urinröret. Den är belägen i bäckenhålan; hos kvinnor står den framför vagina, hos män framför rectum. Den vuxnas töjbara vägg rymmer ungefär 400–600 ml hos många vuxna, men volymen varierar med ålder och individuella skillnader.

Anatomi och struktur

Urinblåsväggen består av mucosa med urothel, under vilken finns detrusormuskulaturen som möjliggör tömning av blåsan. Trigone är området där båda urinledarna mynnar och där urinröret öppnas. Sphinktrar reglerar tömning: den inre blåsfinktern vid blåsåterblocket och den yttre som kontrolleras av somatiska nervsystemet. Blåsan försörjs av artärer från den iliaca interna, ofta vesikala/grenar; venöst dräneras till det venösa systemet och lymfa till iliaca lymfkörtlar.

Funktion och fysiologi

Urinblåsan fungerar som lagringsorgan för urin som produceras i njurarna. Vid tillräcklig uppsamling aktiveras sträckreceptorer som initierar en mictionsreflex. Under lagringsfasen är detrusormuskeln avslappnad och sfinktrarna hålls kontraherade för kontinens. Vid frivillig tömning koordineras parasympatisk aktivitet (pelviska nerverna) med utlösning av detrusor och avslappning av den inre sfinktern, medan den yttre sfinktern kontrolleras av somatiska nerver (pudendus).

Patologi och diagnos

Vanliga tillstånd inkluderar urinvägsinfektioner och cystit, interstitiell cystit, blåstopp och neurogen blåsa. Blåstumörer, särskilt urotheliala carcinom, förekommer också. Diagnostik kan omfatta urinsticka och bakteriologisk odling, ultraljud, CT- eller MR-urografi, cystoskopi och urodynamiska tester.

Utveckling och variation

Blåsan utvecklas ur urogenital sinusens endoderm; dess struktur och funktion är anpassade till kroppens urinproduktion och volymvariationer mellan individer och kön.