Lödning

Lödning är en metod för att sammanfoga metalldelar med hjälp av ett lödmaterial som har lägre smältpunkt än delarna som sammanfogas. När lödet smälter fyller det springor och bildar en metallisk förbindelse mellan delarna. Fluss används för att avlägsna oxider och skydda ytan under uppvärmningen, vilket förbättrar vidhäftningen och kapillärkrafterna i leden.

Processen innebär noggrann ytorberedning (rengöring och avfettning), applicering av flux, uppvärmning av leden med en lödkolv eller lödstation tills lödet smälter, och därefter tillsats av lödmetallen så att den sprider sig i leden. Likaså ska man undvika överhettning som kan skada delarna eller fräta flux residu. När lödet stelnar bildas en tät, metallisk fog.

Lödelement varierar efter tillämpning. Elektroniklödningslöd används ofta som blyfria Sn-Ag-Cu (SAC) eller tidigare Sn-Pb. För VVS och metallarbete används olika blyfria eller blyinnehållande legeringar beroende på krav. Fluxtyper inkluderar rosinbaserad flux, organisk flux eller vattenlöslig flux; val av flux påverkar rengöring och restprodukter.

Utrustning och arbetsflöde omfattar en lödkolv eller station med temperaturkontroll, olika spetsar, lödtråd eller lödband, fluss och verktyg för torkning och borstning. Säkerhetsåtgärder inkluderar god ventilation och skydd mot ångor; hantering av blyhaltiga lödningar kräver särskild försiktighet enligt lokala regler.

Användning: Lödning används inom elektronik, VVS, mekanik och smyckestillverkning. Kvaliteten bedöms utifrån ledens kontinuitet, fogens utseende och frånvaro av kalla fogar eller broar. Inom elektronik följs ofta standarder som IPC-A-610 och IPC-J-STD-001.