Ligaturstrypning

Ligaturstrypning är en form av strangulering där ett ligatur, till exempel rep, rem eller band, binds runt nacken för att komprimera mjukvävnad och kärl. Syftet är att hindra syre- och blodflöde till hjärnan, vilket ofta leder till medvetslöshet och i många fall död. Denna metod skiljer sig från manuell strypning genom att trycket istället kommer från ett föremål som håller runt halsen.

Den huvudsakliga dödsorsaken vid ligaturstrypning är cerebral hypoxi till följd av åtdragning av halsens kärl och vener. Luftvägen kan påverkas särskilt vid långvarig strypning, men döden uppnås vanligtvis genom en kombination av syrebrist och venös stas. Förloppet och allvarlighetsgraden varierar beroende på ligaturens tunghet, position och varaktighet.

Rättsmedicinska undersökningar av ligaturstrypning fokuserar på att återge hur märket runt halsen ser ut. Ligaturmärken följer oftast ligaturens form och kan vara jämnt avgränsade runt halsen. I vissa fall uppträder även tecken på syrebrist i kroppens vävnader eller skador i mjukdelar i halsområdet; frakturer i larynx eller hyoidben är mindre vanliga jämfört med vissa andra former av blåmärken men kan förekomma i extrema fall.

Historiskt har ligaturstrypning använts i olika kulturer och tider, bland annat som bekämpnings- eller dödsstraffmetod (garrote) samt i brottssammanhang. I moderna rättssystem betraktas det som ett allvarligt brott, oftast som mord eller dråp, och straffas därefter.

Förebyggande och stöd fokuserar på att förebygga våld i relationer och i närmiljön, samt att tidigt ingripa vid tecken på hot eller skada. Omedelbar hjälp bör sökas vid risk för våld eller pågående skada.