Handstyrka

Handstyrka, ofta kallat greppstyrka, avser den kraft som musklerna i handen och underarmen kan generera för att greppa, hålla och manipulera föremål. Den är en viktig komponent av övre kroppens funktion och påverkas av ålder, hälsa, sysselsättning och träning. Tillstånd som artrit, nervskador, stroke och nedgång i muskelmassa kan försämra handstyrkan och därmed vardagsfunktioner som att öppna dörrar, knyta skosnören eller använda små detaljer.

Mätning och standardisering används för att bedöma handstyrka. Den vanligaste metoden är gripstyrkemätning med en dynamometer (t.ex. Jamar). Resultat rapporteras oftast i kilogram-kraft (kgf) eller newton (N). Protokoll innebär ofta sittande position, armbågen i ungefär 90 graders vinkel, underarm i neutralt läge, och därefter flera försök där bästa värdet registreras. Det kan också förekomma mätningar av pinch-styrka med en pinch gauge. Värden varierar mellan åldersgrupper, kön och befolkningar samt mellan olika instrument och protokoll.

Betydelse och användning innefattar kartläggning av funktionell status och rehabilitering. Låga greppstyrkor korrelerar ofta med ökad risk för funktionsnedsättning och längre återhämtning vid skada. Mått används inom klinisk praktik för att följa framsteg, fastställa behov av stöd och anpassa träning.

Träning och förbättring sker genom måttlig, progressiv träning av grip- och fingerstyrka. Övningar inkluderar användning av grepp- eller handträningsverktyg, mjuka bollar eller stressbollar, finger- och underarmsstyrka samt isometriska övningar. Vid smärta eller inflammande tillstånd bör träningen anpassas och övervakning ske.