Förvridning

Förvridning är ett tvärvetenskapligt begrepp som beskriver förändring av form, innehåll eller upplevelse i förhållande till ett referensläge. Ordet kommer från vrida och för-, och används inom områden som mekanik, signalbehandling, optik, fysik och psykologi för att beteckna olika typer av avvikelser från det ursprungliga tillståndet.

Mekanisk förvridning eller torsion uppstår när ett föremål utsätts för vridande moment runt sin längdaxel. Det ger skjuvspänningar som varierar med radien och leder till att objektet vrids med en viss vinkel längs dess längd. Överskrids gränser förlorar ofta bärförmåga och kan gå sönder.

Elektronisk eller signalförvridning uppkommer när en signal inte återges exakt utan förvrängs av systemets in- eller utgång. Vanliga former är amplitudförvridning, fasförvridning och harmonisk förvrängning, vilka kan bero på icke-linjära komponenter, filtrering eller bandbreddsbegränsningar och märks som oönskade komponenter i ljud eller bild.

Optisk förvridning innebär förändringar i ljusets egenskaper eller i en bild som geometri eller färg. Exempel är linsförvrängning som ger geometriska avvikelser i en bild samt fas- eller polarisationsförändringar när ljus passerar genom anisotrofa medier.

Kognitiv förvrängning är ett begrepp inom psykologi som beskriver systematiska fel i tänkandet som påverkar hur personer tolkar information och händelser. Vanliga exempel är övergeneralisering, förstoring eller förminskning, svartvitt tänkande och katastrof-tänkande. Behandling fokuserar ofta på att identifiera och omvärdera sådana mönster.

Sammanfattningsvis används förvridning för att beteckna olika typer av avvikelser från ett referensläge, beroende på sammanhanget.