förvrängning

Förvrängning är ett begrepp som används inom flera områden för att beteckna avvikelse från en originalform, ett ursprungligt ljud, en bild eller en uppfattning. Det kan vara fysisk och ofrivillig, som deformation av ett objekt eller avbildningens geometriska avvikelser, eller funktionell och orsakad av icke‑linjära processer i signalbehandling. Begreppet används också för att beskriva felaktig eller missvisande framställning av information.

Inom bild- och fototeknik uppträder förvrängning ofta som geometrisk eller optisk. Geometrisk förvrängning innebär att en bild inte återger rätt form eller position i förhållande till objektet. Optisk förvrängning inkluderar linsförvrängningar av typen barrel (krokformig) eller pincushion (puckelformig), samt perspektivförvrängning som uppstår vid kameravinklar och avstånd.

Inom elektronik och signalbehandling uppstår förvrängning när ett icke‑linjärt system förändrar vågutformningen eller skapar nya frekvenser. Vanliga mått är totalharmonisk förvrängning (THD) och intermodulationsförvrängning (IMD). I ljudproduktion används distorsion ofta för att beskriva överstyrning eller klippning som ger övertoner och förändrad ljudkaraktär.

Inom kommunikation och journalistik används förvrängning ofta för att beskriva felaktig eller missvisande framställning av information, där kärnuppgifter påverkas av tolkningar, urval eller propaganda.

I praktiken används förvrängning som ett mått på kvalitetsförändringar och artefakter, eller som ett designmål där kontrollerad förvrängning kan skapa specifika estetiska effekter. Åtgärder mot oönskad förvrängning innefattar kalibrering, bättre design och korrigeringsalgoritmer.