Försvarskraften

Försvarskraften är ett begrepp inom svensk försvars- och säkerhetspolitik som beskriver sammantagna kapaciteter att avskräcka och försvara Sverige samt att upprätthålla samhällsfunktioner vid kriser.

Den innefattar både militära och civila komponenter: Försvarsmakten med armé, flotta och flygväsende samt hemvärnet och reservsystem som kan mobiliseras vid behov; civil beredskap, inklusive infrastruktur, försörjning, räddningstjänst och kritiska samhällsfunktioner; cyberförsvar och informationssäkerhet; gränsövervakning och logistik.

Totalförsvaret är en central del av begreppet och syftar till att samordna militära och civila resurser, myndigheter, kommuner och näringsliv för att kunna upprätthålla funktioner vid väpnade konflikter eller allvarliga kriser. Detta kräver övning, planering och kontinuerlig anpassning av organisation, personal och materiell kapacitet.

Internationellt ses försvarskraften i relation till Sveriges försvars- och säkerhetspolitiska samarbete. Sverige deltar i gemensamma övningar och samarbeten med partnerländer och anpassar sig till förändrade säkerhetspolariska omständigheter samt hur man bäst främjar regional trygghet och kontinuitet i kritiska samhällssektorer. Diskussioner om anpassning till olika försvarsallianser har varit en återkommande del av debatten.

Framtiden för försvarskraften präglas av modernisering av materiel och försörjningskedjor, ökat fokus på cyberförsvar och informationssäkerhet, personalförsörjning och rekrytering samt stärkt regionalt och internationellt samarbete för att upprätthålla avskräckning och motståndskraft i samhället.