säkerhetspolitik

Säkerhetspolitik är ett lands samlade arbete med att skydda suveränitet, territoriell integritet och befolkningens trygghet mot olika hot. Den omfattar såväl militära som icke-militära dimensioner och innefattar utrikespolitik, försvar, cyber- och energiförsörjning samt ekonomisk stabilitet. Målet är att förebygga hot, möjliggöra snabb krisrespons och skapa hållbar fredlig ordning inom landet och i internationella sammanhang.

Viktiga verktyg är försvarsmaktens beredskap och försvarsplanering, diplomatiska insatser, alliansarbete, cyberförsvar, skydd av kritisk infrastruktur, ekonomiska och politiska medel som sanktioner och utvecklingssamarbete. Säkerhetspolitiken präglas ofta av en balans mellan oberoende handlingsutrymme och samarbete med internationella aktörer i en regional och global kontext. Den tar ofta hänsyn till mänsklig säkerhet genom att trygga livsviktiga behov som livsmedel, hälsa och rättssäkerhet.

Processen innefattar hot- och riskbedömning, scenario- och konsekvensanalyser, politiska beslut i regeringen och riksdagen samt budgetering över flera år. Ansvariga myndigheter inkluderar utrikesdepartementet, försvarsdepartementet, militär underrättelsetjänst och central myndighet för cybersäkerhet. Politiken utformas i kontinuerlig dialog med allianser, internationella organisationer och civilsamhället för att anpassa sig till föränderliga säkerhetssammanhang.

Debatten inom säkerhetspolitik rör hur mycket fokus som läggs på hårda medel som militära förmågor jämfört med mjuka medel som diplomati och mänsklig säkerhet, samt hur man balanserar säkerhet med demokratiska rättigheter och friheter. I ett modernt sammanhang syftar säkerhetspolitik ofta till motståndskraft mot kriser, resilienta samhällen och ett pragmatiskt multilateralt samarbete.