Förhandlingsrätt

Förhandlingsrätt är rätten att träffa överenskommelser genom förhandlingar mellan parter i arbetslivet, oftast mellan arbetsgivare och arbetstagarorganisationer. I Sverige är förhandlingsrätten central för det kollektivavtalbaserade arbetsmarknadsmodellen och används för att reglera löner, arbetstider, anställningsvillkor, omställningar och andra frågor som påverkar arbetsförhållanden. Förhandlingarna ska genomföras i god tro och med målet att nå överenskommelser som reglerar villkoren för anställda.

Den juridiska grunden finns främst i lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL). MBL reglerar vilka som har rätt att förhandla, när förhandlingar ska sättas igång och hur information ska lämnas till parterna. Förhandlingar kan ske på olika nivåer, ofta centralt mellan arbetsgivarförbund och fackföreningar eller lokalt inom ett företag. När större förändringar av arbetsvillkor är på gång träder förhandlingsskyldigheten i kraft och parterna förväntas inleda samtal innan beslut genomförs.

Parter och resultat: I praktiken företräds arbetstagare vanligtvis av fackliga organisationer, medan arbetsgivarsidan kan vara arbetsgivarförbund eller en enskild arbetsgivare. Den primära formen av förhandling är att sluta ett kollektivavtal som reglerar löner, arbetstider, anställning och andra villkor, samt insatser vid omställningar och arbetsmiljöfrågor. Om parterna inte når överenskommelser kan medling eller andra alternativ användas.

Syfte och begränsningar: Förhandlingsrätten syftar till arbetsfred och förutsebarhet i arbetslivet samt att ge arbetstagare inflytande över frågor som rör deras anställning. Den får dock inte frångå överordnad lagstiftning, diskrimineringsregler eller andra tvingande rättsregler.