Fettmobilisering

Fettmobilisering är den fysiologiska processen där lagrade triglycerider i adipöst vävnad bryts ned och mobiliseras som fria fettsyror och glycerol till blodomloppet, för att användas som energi i andra vävnader när kolhydratreserverna är begränsade.

Mekanism: I adipocyterna katalyseras lipolysen av en kaskad av enzymer, där adipose triglyceride lipase (ATGL) initierar nedbrytningen av triglycerider till diacylglycerol, följt av aktivitet av hormonkänsligt liparas (HSL) och monoglyceride lipas, som frigör fria fettsyror och glycerol. Hormoner som adrenalin/noradrenalin, glukagon och tillväxthormon ökar lipolys genom cAMP-beroende signalvägar, medan insulin hämmar den genom att sänka cAMP-nivåerna.

Transport och användning: De fria fettsyrorna binder albumin i blodet för transport till lever, muskler och andra vävnader. Glycerol används ofta i levern för glukoneogenes. Väl i cellerna används fettsyrorna i beta-oxidationen i mitokondrierna och bildar acetyl-CoA som går in i TCA-cykeln för att producera ATP. Vid längre fastor kan levern producera ketonkroppar från acetyl-CoA.

Reglering och betydelse: Fettmobilisering är en viktig del av kroppens metabola flexibilitet och energibalans, särskilt vid fasta eller anaerob träning. Överkontroll eller kroniskt hög fettnivå i blodet kan bidra till metabola störningar som insulinresistens och leverfettbildning, medan otillräcklig lipolys kan minska energitillgången under långvariga ansträngningar.

Historik och tillämpningar: Begreppet används inom fysiologi, idrottsvetenskap och klinisk näring för att förstå hur kroppen reglerar energibalansen och hur olika tillstånd påverkar fettmetabolismen.