Erosionbaserad

Erosionbaserad är ett begrepp som används för att beskriva ett tillvägagångssätt där erosionens processer och effekter är centrala för att förklara och modellera landskap, jordförlust och sedimenttransport. Begreppet används inom geologi, geomorfologi, hydrologi och mark- och vattenförvaltning, och står ofta i kontrast till modeller som betonar deposition eller tectoniska drivkrafter.

I praktiken innebär en erosionbaserad analys att fokus ligger på hur regn, växtlighet, markens fysiska egenskaper och markanvändning påverkar erosionstakt och sedimentflöden. Vanliga metoder inkluderar fältmätningar av jordförlust, användning av erosionmodeller som USLE och RUSLE samt GIS- och fjärranalysbaserade beräkningar. Data från intensitetregn, markfukt och vegetation används för att uppskatta erosionsrisk och lämpliga skyddsåtgärder.

Användningsområden omfattar jord- och skogsbruk, mark- och vattenskydd, planering av vattendrag och kustnära områden samt miljöförvaltning. Fördelar med ett erosionbaserat perspektiv är att det ger en direkt koppling mellan jordförlust, sedimentation och markskyddsåtgärder, vilket gör det användbart för praktisk förvaltning. Begränsningar inkluderar att erosion är rumsligt och tidsmässigt variabelt, att data kan vara osäkra och att modeller kräver kalibrering och lokalt anpassning.

Relaterade begrepp inkluderar jord- och sedimenttransport, erosionmodellering samt markvård och vattenskydd. Erosionbaserade metoder kompletteras ofta av deposition- och landskapsperspektiv för att få en heltäckande bild av långsiktig markförändring.