Domänmodeller

Domänmodeller är konceptuella representationer av ett problemområde som används i programvaruutveckling för att fånga kärnbegrepp, regler och relationer i ett användningsområde. Syftet är att skapa en gemensam förståelse mellan utvecklare och domänexperter och att stödja design- och implementeringsbeslut. En domänmodell fokuserar på vad som är värt att hantera i programmet snarare än hur det lagras i en databas. Den beskriver kärnbegrepp som entiteter, värdeobjekt och händelser samt hur de samverkar genom regler och affärsprocesser.

Vanliga byggstenar är entiteter (identifierbara objekt med livscykel), värdeobjekt (byggstenar utan identitet), aggregat (grupper av entiteter och värdeobjekt som behåller inkonsekvenser i egna gränser), domänhändelser, tjänster och repositorier. Modellen nyttjar ett domänspråk, kallat ubiquitous language, som krävs i såväl samtal som diagram. Diagram används ofta i UML-klassdiagram eller konceptuella modeller och kan även motsvara ER-diagram eller avbildningar i en bounded context.

Metoden Domain-Driven Design (DDD) betonar nära samarbete med domänexperter, iterativ modellering och avgränsade sammanhang där modellen används konsekvent. Modellen utvecklas kontinuerligt och bör spegla affärsprocesser och regler samt vara läsbar för olika parter.

Domänmodeller tjänar som kommunikationsmedel och en grund för arkitektur, kravhantering och implementation. De hjälper till att reducera komplexitet genom att fokusera på rätt koncept och definiera tydliga gränser för ansvarsområden. Utmaningar inkluderar risk för övermodellering och att upprätthålla konsistens mellan modell och implementering.