Diskonteringssatsen

Diskonteringssatsen är den ränta som används för att omvandla framtida kassaflöden till nuvärde. Den speglar tidvärdet på pengar och den risk eller osäkerhet som tillgången eller projektet innebär. I praktiken motsvarar den ofta avkastningskravet eller kapitalkostnaden för de nya investeringar som avses finansieras.

Vid en enkel DCF-beräkning beräknas nuvärdet som summan av kassaflöden CF_t dividerat med (1+r)^t. Satsen r kan vara nominell eller real beroende på om kassaflödena uttrycks i löpande pengar eller i konstant köpkraft. För företag används ofta WACC som diskonteringssats när kassaflödena tillhör företaget som helhet och finansieringsstrukturen speglar marknadsvärdet av kapital.

Valet av diskonteringssats anpassas efter sammanhanget: för projekt- eller riskklasspecifik bedömning används ofta en riskjusterad diskonteringssats; för offentlig sektor används ofta en social diskonteringssats som speglar samhällets tidspreferenser och alternativkostnader.

Vanliga komponenter i diskonteringssatsen är en riskfri ränta, riskpremier och eventuell inflationsförväntning. Satsen kan därför vara en real eller nominell ränta, beroende på hur kassaflödena och prisnivåer hanteras i analysen.

Begränsningar inkluderar stor känslighet för r och osäkerhet i långa prognoser; små förändringar i r kan ge stora svängningar i nuvärdet. Därför används ofta känslighetsanalyser och scenarier för att bedöma osäkerheten i beslut som baseras på diskonteringssatsen.