Cytoplasmamembranen

Cytoplasmamembranen, eller plasmamembranen, är den avgränsande strukturen som omger cellens cytoplasma hos de flesta celltyper. Den fungerar som en semipermeabel barriär som reglerar utbytet av ämnen mellan cellens inre och dess omgivning och deltar i signalsystem och cellkommunikation. Membranet är också en central plats för metabolism och energihantering i samarbete med andra cellstrukturer.

Membranet består främst av ett dubbelt lager av fosfolipider. De hydrofila huvudena vänds mot vattenytorna och de hydrofoba svansarna bildar lipidlagrets inre kärna. Detta ger en flytande, flexibel struktur enligt fluid mosaic-modellen. Inbäddade proteiner, både integrala och perifera, utför funktioner som transport, jonkanaler, receptorer, enzymaktivitet och mekaniskt stöd. Kolesterol förekommer i djurcellmembran och påverkar fluiditeten; i bakterier används ofta hopanoider. Membranet är vanligtvis asymmetriskt, med glykoproteiner och glycolipider på utsidan.

Funktionerna inkluderar selektiv permeabilitet: små opolära molekyler diffunderar lätt, medan polära ämnen och joner kräver kanaler eller transportörer. Aktiv transport drivs av ATP eller av elektro-kemiska gradienter (sekundär aktiv transport). Membranet deltar även i signalöverföring och celligenkänning samt i vesikulär transport, såsom endocytos och exocytos hos eukaryoter. Hos prokaryoter utgör cytoplasmamembranen den inre av två membran och driver membranbundna respirasions- och fotosyntetiska processer. Membranet är därmed centralt för cellens homeostas och dess interaktioner med omgivningen.