Bronkodilaterande

Bronkodilaterande, eller bronkodilaterar läkemedel, är läkemedel som vidgar luftvägarna genom att relaxera bronkials muskulatur och därigenom öka luftflödet i lungorna. De används framför allt vid astma och Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL) för att lindra bronkospasm och förbättra andningen.

De viktigaste mekanismerna inkluderar: 1) beta-2-adrenerga agonister som ökar cAMP i bronkials glatt muskulatur och ger snabb, ibland snabbverkande, bronkodilatation; 2) antikolinergika som blockerar muskarina receptorer och minskar bronkospasm; 3) methylxanthiner som hämmar fosfodiesteraser och ökar cAMP; 4) fosfodiesterashämmare som används främst vid KOL för att minska inflammation och bronkospasm.

Vanliga bronkodilaterare delas ofta i kortverkande och långverkande. Kortverkande beta-2-agonister (SABA) exempelvis salbutamol används för snabb lindring av symtom. Långverkande beta-2-agonister (LABA) som salmeterol och formoterol används som underhållsbehandling tillsammans med andra läkemedel. Antikolinergika finns som kortverkande (ipratropium) och långverkande (tiotropium). Methylxanthiner som teofyllin används mindre ofta idag, främst i vissa fall av KOL. Vidare finns specifika PDE-hämmare (t.ex. roflumilast) för KOL. Kombinationspreparat som LABA/ICS eller LAMA/LABA används vid astma och KOL beroende på behov.

Inhalation är den vanligaste administrationsvägen, via metered-dose inhalers, torra pulverinhalatorer eller nebulisatorer. Vanliga biverkningar inkluderar takykardi, tremor och muntorrhet; antikolinergika kan orsaka muntorrhet och urinretention. Viktiga kontraindikationer och interaktioner inkluderar kända överkänslighetsreaktioner, samt potentiella påverkan av beta-blockerare och påverkan av vissa antibiotika på teofyllin-nivåer.